Hjärter Dams skrivpuffsförsök

Häromdagen höst Lövens palett fick måla nu vita vidder

Fortsättning på Skrivpuff - Det är bara ett spel -Men Jenny, du fattar väl att han inte kommer skilja sig för din skull? Emma var lika rak som hon alltid varit. På gott och ont. Trots att de egentligen var väldigt olika hade de funnit varandra direkt första kursen på universitetet och hängt ihop sen dess. Nu bodde de dessutom tillsammans i ett mindre kollektiv föranlett av bostadsbristens Stockholm. På gott och ont det också. -Jag lägger inga värderingar i något du gör. Ha kul och lev livet, absolut. Hans familj är hans problem. Men låt honom för guds skull inte såra dig. De stod inne på tjejtoaletten på ett av de populäraste uteställena och bättrade på sminket, som såhär vid tvåtiden inte var vad det en gång varit. Den årliga julfesten på jobbet hade varit lyckad och ett större gäng hade valt att gå vidare bejakandes den lätt berusade och upprymda känslan som sa att natten ännu var ung. Hon såg hans nyklippta nacke i baren på långt håll när hon kom ut. Som på en given signal vä

Driver planlöst omkring i ett ändlöst ingenting Horisonten omöjlig att nå Bottendjupet lättare att åtrå I ett hav som var allting

Det beror alldeles på vad du vill Om jag inte vet vad jag vill vad beror det då på?

Den svaga januarisolen kämpade sig långsamt upp över horisonten men var ändå tillräckligt stark för att lyckas få landskapet att glittra och gnistra. Vintern hade hittills varit kall men snöfattig och isarna låg fortfarande nästan lika spegelblanka som när de först lagt sig innan jul. Det var en helt magisk känsla att glida fram i hög fart medan det sjöng under fötterna. Hon hade aldrig tidigare i sitt liv åkt långfärdsskridskor men när fritidsföreningen drog igång gemensamma åkturer köpte hon raskt det billigaste startkitet för att kunna hänga med. Det var en av sakerna hon älskade med sitt jobb, att det fanns så många roliga aktiviteter att delta i även utanför arbetet. Perfekt när man var nyinflyttad och inte kände så många. Flera av hennes arbetskamrater var liksom hon ganska nya, både på arbetsmarknaden och i stan, vilket gjorde att de också var intresserade av att skapa sig ett nytt umgänge och skaffa vänner. Det var som en rolig fortsättning på universitetstiden, med den positiv

Taxichauffören är medelålders. Om nu det kan tyckas vara en särskilt entydig definition. Själv är hon i yngre medelåldern. Jo, för den inträder tydligen redan vid 35 års ålder har hon läst nånstans. I samma artikel framhölls visserligen också att definitionen på medelålder förändras med den tillfrågades egen ålder. Yngre tycker att medelåldern börjar vid 40 medan äldre anser att man inte är medelålders förrän i spannet 50-65. Själv minns hon hur hon som 15-åring skrev en skoluppsats om hur hennes 25-åriga jag skulle ha flyttat långt bort från råtthålet där hon vuxit upp, ha man och barn och ett etablerat Svenssonliv. Vara medelålders. Hon ler lite överseende åt den naiva lilla flickan som så hett önskat komma bort från en tillvaro som kvävde henne, men där drömmen ändå inte vågade bli större än så. Där omgivningen färgat henne så mycket att drömmen om villa, Volvo och vovve fortfarande utgjorde måttstocken för ett lyckligt liv. Samtidigt kan hon lätt sorgset konstatera att det 20 år se

Snälla någon hitta henne under alla lager av smink och attityd skala av, se kärnan den rädda lilla tjejen längst där inuti

Hade alltid känslan av att jag bara var där i hennes ställe på fel ställe Lite som ett motormagasin bland de tjusiga lifestyletidningarna i tidningsstället Skulle varit på något annat ställe i stället

Du ber mig att stanna Säger att du älskar mig Det har jag hört förut Så den här gången struntar jag i det Och går min väg

Om hon bara flyttade lite närmare Så skulle han våga flytta lite närmare Då skulle dom kunna ta varandras händer Bara lite närmare

Vart ska vi Vart leder vägen Finns den där Är det där lyckan är belägen Bland alla korsningar och val hur ska vi hitta just vår stig vem är det som bestämmer livets spännande intrig

Han vidgade sina vyer sa han fast den enda skillnaden var det varmare klimatet trångsyntheten levde kvar och vyn var lika begränsad även om havet var mer turkost

Hon brukade alltid känna sig som mest ensam mitt bland folk. Eller egentligen var det väl sammanhanget och inte antalet personer det hängde på. Flygplatser till exempel älskade hon. Ett härligt brokigt myller av människor på väg bort eller hem, på väg till något eller på väg från något. Då kände hon sig som en del av något större. Ingen som ifrågasatte vem hon var eller vad hon gjorde. Man kunde iaktta lite på håll och fundera över hur deras liv såg ut. Ibland brukade hon roa sig med att sätta namn på medresenärer och påhittade familjemedlemmar som de säkert var på väg hem till efter tjänsteresan till Bryssel eller en långweekend i Paris. Nu satt hon här i en enorm aula bland en massa människor som hon inte kände. I en stad hon aldrig tidigare varit i. I en omgivning som skulle vara hennes för de närmsta 4-5 åren. Alldeles ensam. Konstigt nog kände hon sig mest förväntansfull och inte särskilt rädd. Kanske för att hon hoppades på att det här skulle vara rätt sammanhang. -Hej, är de

Försöker  mig på en haiku... Flyger ljudlöst fram bland vinterns vita granar Hör tystnadens tal

Inspirationsmening från Fredrik Backmans "Björnstad", sid 64.  Forts. på "Skrivpuff - Orättvis" -Jamen då är vi väl överens? Alla tar med sig frågan om handkrämen tillbaka till sina respektive avdelningar, så röstar vi vid nästa möte. Vore ju bra om vi kunde komma till beslut innan det blir kallare och torrare i luften. Jenny reser sig upp och smiter snabbt som en vessla ut i korridoren innan Berit ens hinner säga att mötet är avslutat. Hon har inte lust att bli kvar en enda sekund för länge. Typiskt mig att vara så plikttrogen att jag inte ens kan lämna ett helt värdelöst möte, suckar hon tyst inombords. Hon tänker på hur Emma skulle hanterat situationen och kan inte låta bli att le. Emma skulle aldrig ha suttit tyst i två timmar innan hon försynt undrat om kanske de som var i stort behov av handkräm kunde ta med sig en egen tub och ha i skrivbordslådan. Emma skulle ha skrattat Berit rakt i ansiktet och sagt att det inte var riktigt klokt att man ens diskutera

Minns inte när Förstår inte hur Vet bara att Allt försvann