Skrivpuff - Alltid

Hon brukade alltid känna sig som mest ensam mitt bland folk. Eller egentligen var det väl sammanhanget och inte antalet personer det hängde på. Flygplatser till exempel älskade hon. Ett härligt brokigt myller av människor på väg bort eller hem, på väg till något eller på väg från något. Då kände hon sig som en del av något större. Ingen som ifrågasatte vem hon var eller vad hon gjorde. Man kunde iaktta lite på håll och fundera över hur deras liv såg ut. Ibland brukade hon roa sig med att sätta namn på medresenärer och påhittade familjemedlemmar som de säkert var på väg hem till efter tjänsteresan till Bryssel eller en långweekend i Paris.


Nu satt hon här i en enorm aula bland en massa människor som hon inte kände. I en stad hon aldrig tidigare varit i. I en omgivning som skulle vara hennes för de närmsta 4-5 åren. Alldeles ensam. Konstigt nog kände hon sig mest förväntansfull och inte särskilt rädd. Kanske för att hon hoppades på att det här skulle vara rätt sammanhang.


-Hej, är det ledigt här?
Hon tittade upp från anteckningsblocket och såg rakt in ett par sammetslena mörkbruna vänliga ögon. Hon kunde inte säga vad det var eller hur hon så säkert kunde veta, men hon visste med en gång att hon inte skulle känna sig ensam i det sällskapet.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff - Blick, klick, fick

Skrivpuff - Underligt

Skrivpuff - Bestämde