Skrivpuff - Uppfylld
Första gången de träffades var magisk. Kärlek vid första ögonkastet trodde hon egentligen inte på, men att attraktionen var omedelbar och magnetisk gick det inte att ta miste på. De drogs till varandra som flugor till varsin sockerbit. Hon hade aldrig känt sig vare sig så söt eller så fluglik som i hans närvaro. När de gick hem tillsammans svävade hon på små moln. Helt uppfylld av lycka.
Nu var hon uppfylld av andra känslor. En paralyserande rädsla som fjättrade henne vid sängen. Vissheten om att slagen skulle komma. Ovissheten kring hur länge det skulle pågå den här gången. Förvåningen över att magin brutits. Hur hade hon kunnat missa när det hände?
Nu var hon uppfylld av andra känslor. En paralyserande rädsla som fjättrade henne vid sängen. Vissheten om att slagen skulle komma. Ovissheten kring hur länge det skulle pågå den här gången. Förvåningen över att magin brutits. Hur hade hon kunnat missa när det hände?
Lite för många klichéer i första stycket för att man ska bli berörd av det andra. Men meningen med söt och fluglik är bra!
SvaraRaderaMan undrar verkligen hur det kan bli så fel fast det tycktes börja så rätt. Du valde ett intressant fenomen i människors relationer. Skrämmande är det.
SvaraRaderaDet är nog så det ofta sker. Men ens en dag finner hon sig vara mitt i ett destruktivt förhållande och då är det för sent.
SvaraRaderaJa, det kan faktiskt vara riktigt svårt att se vad som händer i och kring ens liv, trots att det i efterhand kan tyckas så tydligt. Lite som det där "man kan inte tro sina ögon"/"kunde inte fatta det var sant" fast på ännu högre nivå, för man vill ju se och tro det bästa. I början är det nog dessutom väldigt, väldigt svårt att se tecknen, sen blir det svårt att ta sig ur. Och så är det ju passionen, som är så intensiv i början...
SvaraRaderaTexten väcker många tankar.
Bra jobbat!